www.plejaderna.se Åter till plejaderna.se      Åter till Fiskesidan Fröja 2008   Årets fiskevecka präglades för vår del av trögt fiske. Nu är det ju så att fiske inte är att bara åka ut och landa fisken, inte ens i havet. Undantaget kan vara fiske efter småsej, det kan man få nästan hur mycket som helst av. Och Lubb. Försök att fiska i havet utan att få en Lubb. Det går inte. Inte ens på lerbotten! Den fiskemässiga behållningen för veckan blir Marulken och Knaggrockan, två för oss nya arter som nu lagts till loggboken. Torsken på dryga 17 kg inte att förglömma. Fredag 25/7 I stort sett hela dagen var resdag. Avfärd 0530 från skribenten "Mäskar´n", 0600 från Morgan "Struten", anslutningar hos  Roger "Lubbe" respektive Andreas "Hurtiggutten" några stunder senare, ett antal stopp för bensträckare och fika/mat för att till slut ankomma Titran 1830 med ganska precis 75 mil i ryggen. Det gick segt i år. Väl framme riggas båt och utrustning och vi tar oss en liten provtur för att bekräfta att allt är i ordning. I år hade ytterligare ett sällskap från grannskapet anslutit varav den ena, Dick ”Laken”, börjar veckan med att bjuda mej på en drink bestående av diskmedel och vatten. Snacka om att rivstarta med ett bottennapp. Men revanschen kommer, var så säker.   Lördag 26/7 Vi vaknar upp till ett osannolikt vackert väder med strålande solsken och i stort sett bleke på havet. Bleke gillar jag men inte strålande solsken, det blir helt enkelt för varmt och min nuna antar en Uer-liknande nyans ganska raskt eftersom jag glömde att smörja in mej med solfaktor. Första plats att besöka för året är det ställe där vi förra året fångade tre hälleflundror. Tanken är att vi ska fånga ytterligare några och denna gång större. Men som alltid med fiske så blir det inte som man planerat. Dream on skulle man kunna säga. Fisket går trögt, solen steker så det hettar i ansiktet och vi flyttar till andra grundtoppar. Trots stora stim av småsej så uteblir rovfisken. Vi fångar några Lubb (det gör man alltså alltid så fort man råkar hamna på botten med pirken), den största på runt 5 kg.  Men vi lyckas faktiskt också fånga någon Långa och några Torsk. Till lunch beslutar vi att dra oss närmare land och träffar på Makrill. Makrillfiske är intensivt, det gäller att kroka av och återutsätta tacklet så fort det bara går. Efter en stund är stimmet borta och man sitter där med ett stim av småsår i händerna och på fingrarna. Så är det när man har små och vassa krokar.     På eftermiddagen krånglar Hurtigguttens kista så han ankrar för dagen. Troligen har han ätit något olämpligt. För hans del blev det alltså inga fler fiskar och för oss övriga så slutar faktiskt eftermiddagen ungefär på samma sätt, trots ytterligare några timmars fiske. Till middagens snapsar sjunger vi visor om fisken vi fångat för dagen. Skål! Söndag 27/7 Åter gryr dagen med ett hemskt solsken. Denna gång glömmer jag dock inte solfaktor i ansiktet. Men väl på armarna som nu både känns och ser kokta ut. Att jag inte lär mig! Vi styr åter kurs mot hälleflundrastället (dream on igen!) och fångsten uteblir på nytt. Jag har kontakt med en lokal invånare som tipsar om Skofluin, så vi stävar dit. När vi även där blir utan så blir jag lite osäker på om det var det han sa! Troligen var det inte det. Vi besöker andra platser och träffar på mängder av småfisk, sej, men utan större framgång. Några större Lubb (självklart får vi Lubb) och någon mindre Långa blir förmiddagens resultat. Segt. På eftermiddagen går vi ut till branterna utanför Slettringen för att fiska efter Uer. Ingen Uer kommer upp men väl ett par fina Blekor och, jodå, några Lubb. På 20-30 meters avstånd går en Vågval på runt 7-8 m förbi vår båt, en mäktig upplevelse som får en att vakna till liv igen. Till middagens snapsar sjunger vi visor om fisken vi trots allt fångade. Skål igen! Måndag 28/7 Sol, sol och åter sol. Och det betyder hett, hett och hett. Denna dag har vi, tillsammans med det andra sällskapet, bokat hela båten Titran för en längre tur efter bl.a. Knaggrocka.           Vi startar fisket ute vid Sula och efter ett par timmars fiske så landas den första Rockan. Rocka är ingen fisk man behåller, den släpps tillbaka efter en stunds betraktande så fisket är av karaktären artjakt. Den första rockan visar sig också bli den enda men vad gör det när det var jag som fångade den!             Nu är jag inte särskilt kunnig på rocka men denna hade inga egentliga tänder utan istället något broskliknande till läpp.   Av någon outgrundlig anledning ville vår fiskebroder Lubbe känna på rockans läppar. Den högg direkt varpå han fastnade med tummen i rockans mun under en stund. Resultatet av denna läppkontakt blev ett par dagars domnande i fingret hos den klåfingrige och viss skadeglädje hos oss övriga. Hade det varit riktiga tänder i munnen hade tummen sannolikt varit ett stycke kortare idag.     Vid lunchtid bestämde vi oss att lämna Sula för att fiska efter mer ”vanlig” fisk och styrde därför ut mot det fiskrika området kring Örnklacken. Inte heller här blev det speciellt framgångsrikt men till slut lyckades vi landa ett antal fina Torskar, varav Hurtiggutten stoltserade med den största på 17,5 kg.     Det landades även ett antal Långor varav Struten stod för den största. Det förloras naturligtvis en och annan fisk också. Vad vi kan vara säkra på är att det inte är Lubb som förloras, en Lubb släpper aldrig fick vi lära oss av skepparen på båten! Den mest udda fångsten denna dag var en rejäl krabba som hade greppat tag i en pirk från en av det andra sällskapets fiskare och vägrade släppa taget. Kanske den hade lärt av sin fiende. Till middagens snapsar sjunger vi om Rockan och Torsken.   Tisdag 29/7 Äntligen har solen försvunnit. Idag är det dimma (tåke). Skönt. Sikten blir däremot begränsad. Nu till runt 75 meter. Men med GPS så är det inga problem så länge man ser den, det man måste se upp med är andra fartyg som troligen inte ser vår lilla båt. Förmiddagens fiske bjuder på stor och fin Makrill. Vi träffar på det ena stimmet efter det andra så nu är det inspirerande. Resultatet denna gång blir i min mening gott. Och ytterligare ett antal hål i fingrar och händer. Efter en förnödenhetstripp till Nordskag så tar vi en kvällstur ut till Mjårevet. Plötsligt får Hurtiggutten på något som drar ut lina i en rasande fart. När jag hör honom undra vad det är han har fått på och när jag ser vad som sker så blir min spontana tanke att; det där det går åt h-lv-t-. Men ruset stoppas och till slut landas en ryggkrokad Bleka. Tänk vilken kraft en felkrokad fisk kan ha! Till middag blir det färsk enrisrökt Makrill och till snapsarna sjunger vi om fisken vi fångat. Onsdag 30/7 Härligt väder med växlande tåke och klart om vartannat, lyckligtvis ingen sol.  Fisket är fortfarande trögt och vi provar flera platser och olika tekniker men resultatet blir bara en och annan Lubb. Jo, det är säkert. Skulle vi rikta fisket mot Lubb så skulle kvoten om 15 kg file per person vara fylld på någon dag, men Lubb är inte vår drömfisk så vi försöker undvika den så gott vi kan (hur man nu undviker Lubb). Rätt vad det heter i det annars så nappfria fisket får Lubbe (ej att förväxla med Lubb) något "tungt" på kroken. Inga ryck, inga ristningar, bara tungt. Som en klump. När fisken närmar sig ytan säger Struten; - Jag säger inte vad det är. Med dom orden så är alla övriga övertygade om att det är Lubb. Men när vi väl ser fisken så ser vi att det inte är det, det är en Marulk. Glädjen blir stor i båten och ett och annat glädjetjut seglar över fjärden. Äntligen, efter många, många års fiske så kan en Marulk läggas till loggboken.   Vad middagen senare bestod av inses lätt. Tyvärr blev den inte den kulinariska upplevelse som förväntades. En lite gummistudsande konsistens och ingen anmärkningsvärd smak!? Vi enades därför om att vi tillagat den på fel sätt. Till middagens snapsar sjunger vi naturligtvis om Marulken. Torsdag 31/7 Tåken brer ut sig även denna dag. Att berätta om hur fisket gick börjar kännas lite tjatigt. I alla händelser så får Struten en Långa på runt några kg, den hann alltså före Lubben, hur nu det gick till. Nejdå, vi blev inte utan Lubb och vi fick också en Bleka för den delen.     Vi ser både Vågval och Tumlare helt nära båten. Så är fisket över för detta år. Utrustningen demonteras och sköljs av, båten skrubbas från diverse snaskigheter och det som kan packas nu, det packas. Till middagens snaps sjunger vi om fisken vi inte fångat. Fredag 1/8 Så var fiskeveckan över för denna gång. Bara att fylla bilen, grovstäda och styra kosan hemåt. Tänk att resan hem tar så mycket mer på krafterna än resan bort! Nästa år blir alltid ett bättre fiskeår! Skitt fiske! Åter till plejaderna.se      Åter till Fiskesidan www.plejaderna.se © 2011 plejaderna.se is hosted by one.com